4
3
Vecka 11 (10+0)
Fostret: Huvudet är nu rundare och ögonlocken är tydligare, de har redan öppnats och kan slutas vid beröring. Händerna kan också stängas vid beröring. Nu är fostrets alla viktiga organ i stort sett färdiga och ska bara växa i storlek. Ännu kan du inte känna att fostret rör sig, men vid ett ultraljud kan man se rörelser.
Sjuk
Jag är så jävla förkyld så det är helt sjukt.. Sjukt förkyld. Har ont som fan i huvudet, hela kroppen ömmar, snoret rinner och allt känns bara piss.
Min kille och hans kompisar sitter i vardagsrummet och tittar på mma. Jag vill inget hellre än att de alla ska dra åt helvete så jag kan få lugn och ro. Nu önskar jag att jag hade en egen lägenhet jag kunde vara i. Vill inte vara här längre, fy!
Ogillar min sambo som fan just nu. Han är som en jävla farsa på mig om maten. Jag orkar inte. Låt mig bara få äta vad fan jag vill. Punkt och fucking slut. Orkar ej.
Fan mitt huvud bara dunkar, har så jävla ont :(.
Vecka 10
Vecka 10 (9+2) <3
Vecka 10
Första ultraljudet
Första ultraljudet på vår bebis i vecka 8 (7+5)
Vecka 7 (6+6)
Vecka 7 (6+0)
Idag går jag in i vecka 7 (6+0)
Arj
Så himla arg och ledsen nu. Min sambo gör mig så arg! Han vill att det han tycker är lag och att om ingen tycker som honom så har den personen inget värde.
Han har stora problem med killar sön utnyttjar tjejer, vilket är bra! Men så fort en kille kanske flörtar med mig så flippar han... Låter astöntigt och jag vill bara kräkas över hela honom känner jag nu. Usch!! Knappt så att jag vill ha barn med honom nu... Dumma dumma sambo!!!!!!!!!!!!!!!!!'
lite oro.
Inte smällt det än
Har inte riktigt smällt att jag är gravid. Känns verkligen helt sjukt, men samtidigt så spännande. Jag har ju varit det två gånger tidigare, men denna gång vill och ska jag behålla barnet.
Den här gången har jag barn med mannen i mitt liv, min sambo. Det var inte planerat, men jag är så glad att det blev så ändå!
Något jag bara är riktigt nervös över är att det skulle vara tvillingar, det vill jag inte ha nu. Och så är jag så himla nojig över att gå upp mycket i vikt. Det hör ju till graviditeten men ändå, vill inte gå upp allt för mycket. Har haft grova ätstörningar och är rädd för att väga över 50 kilo, väldigt rädd. Väger 50 nu och vill inte upp ett gram till, men det måste jag.
Kommer gå in i vecka 6 på torsdag iallafall enligt graviditetskalendern på nätet. Vet inte ens hur långt gången jag är! Vet dock att jag har beräknad födsel 15 november enligt den på nätet. Ska till barnmorskan den 16/4 på första MVC möte, känns som en evighet tills dess, en månad liksom.
Och den 3/4 ska jag på ultraljud och se det lilla knytet för första gången!! Sambon ska också med såklart! Fostret kommer vara pyttemini, men förhoppningsvis ser man hjärtljud och så :).
Sist jag gjorde ultraljud i vecka sju såg man det iallafall, så det borde det göra nu också! Hoppas att det ens lever! Usch, hemska tanke att den inte skulle det :(.
Hoppas på en liten tjej, men tror det blir en liten kille. Men hoppas på en tjej! Men i slutändan spelar det ingen roll vad för kön det blir, det är ju mitt barn!
Är i veckan 5 (4+5) men ser större ut tycker jag. Måtte det inte vara tvillingar!
Gravid!
Är så himla glad! Igår plussade jag. Gravid igen haha! Men denna gång ska jag behålla det, det vill jag! :D och ja, jag är tillsammans med killen jag ska ha barn med. Min fina sambo! :)
Är i vecka fem och barnet beräknas i november någonstans :). Så lycklig! :D
Hej
Jag är fan en glad tjej just nu.
Har träffat typ världens finaste kille. Han är så otroligt fin alltså.
Trodde jag inte skulle träffa någon efter mitt ex, aldrig ens tänka i de banorna. Men.. Där kom han,
Vi sågs första gången på krogen. Han var där med min bästa kompis storebror. Vi satt mitt emot varandra. Jag såg honom och tänkte verkligen att faan vilken snygg kille det där är, way out of my league.
Men han kollade på mig, satte sig bredvid och började prata. Han sa att han skulle bjuda mig på middag, men jag trodde att han drev med mig.
Åkte hem till honom efter krogen och bara strulade runt som fan! Dagen efter trodde jag att han skulle bli besviken på hur jag såg ut, så jag drog relativt snabbt.
Men vi började smsa varandra, mycket. Till slut gick jag hem till honom förra onsdagen efter jobbet. Oj så nervös jag var alltså, herreguud! Men det gick bra. Vi gjorde ingenting, pussades lite och snackade en hel del.
Sen bjöd han mig på middag på lördagen, sen drinkar. Sen åkte vi hem till honom och bara myste.
Sen förra onsdagen har mina känslor för honom vuxit. Tänker på honom hela tiden och allt är bara så bra. Det bästa är att han känner som mig.
Jag ska fira jul hos hans familj på lördag. Det måste betyda något? Han ska träffa min dagen innan.
Åh vad jag är lycklig. Vi är inte tillsammans, men vi dejtar exklusivt. Åh, han är underbar! Är jag kär? Nej. Vill jag? Ja.
Puss på dig hjärtat. Världens finaste.
abort
preggo
friends with benefits
...
jag o min kille har gjort slut.
tvivel
Jag vill ha spänning, jag vill göra något nytt.
Det är samma gamla visa i detta förhållandet.
Jag blir galen.
Jag älskar honom, jag vill vara med honom.
Men ändå inte, för jag vill något nytt.
Får jag uppmärksamhet av killar på krogen så vill jag kyssa dom.
Bara för att veta.. hur det är liksom.
Har inte varit singel på ett bra jävla tag.
Jag saknar ibland singellivet. Men jag vet att jag är förhållandetypen.
Det känns som om jag aldrig mer kommer få en pojkvän om jag gör slut.
Ingen kommer vilja ha mig. Men jag får ont i hjärtat.
Min kille känns mer som en myskompis.
Jag har inte ens sex med han nå mer, för att jag inte känner den attraktionen längre.
Jag vill ha något nytt. Något fresht. Något annorlunda.
Men vågar jag göra slut? Vågar jag ta det steget?
Nej, det tror jag inte.
Han skulle bli så himla förstörd. Så himla ledsen.
Jag med såklart.
Det har blivit en vana för mig det här.
Det är samma sak om och om igen.
Jag är hos honom på dagarna, sover här ibland, har sex.
På helgerna ses vi aldrig, för då är vi upptagna på olika håll.
Vi pratar och disskuterar ibland.
Han blir irriterad och höjer rösten. Jag försöker förklara vad jag menar, men det hjälper inte.
Och sen börjar allting om.
Han är dock väldigt duktig på att ge mig komplimanger, det överröser han mig med.
Jag ger också komplimanger som jag menar såklart.
Men det var längesen jag sa att jag var K.Ä.R.
Ordet kär är jag inte längre, tror jag. Älskar honom bara. Men inte kär.
Vi har alltid sagt att är vi inte kära längre så är det slut.
Men vill jag att denna trygghet jag har ska ta slut?
Och isf, när? Det känns aldrig rätt att ta det väldigt stora beslutet.
Och som sagt - vill jag det?
Är jag beredd på att säga adjö till min första kärlek?
Är det för tidigt? Är det försent?
Är jag redo?
