Det är x:et. Fan så skönt att veta det.

Men ska jag behålla det? Nej.

Egentligen vill jag det.

Men.. jag och xet är inte tillsammans längre, obviosly.

Jag vill inte att mitt barn ska födas när det inte är skrivet i sten hur det blir.

Jag vill kunna veta på ett uns hur det kommer bli.

Har pratat med x:et såklart om det också.

Han är verkligen inte redo och känner som jag.

Att han inte vill ha ett barn när vi inte är tillsammans.

Och bli tillsammans pga barnet kommer inte på frågan.

Vi är inte kära och ska därmed inte ha barn.

Men samtidigt vill jag inte göra en abort.

Men jag måste. Det är det enda rätta.

För mig. För han. För oss.

Rädd att ångra mig bara. Varit gravid en gång förut som slutade i abort.

Dock var jag lite yngre och arbetslös, bodde hemma. Därav abort. Bra val.

Men jag mådde dåligt väldigt länge efter det, men x:et påminnde mig gång på gång att det var rätt.

Och det var det.

Men är det rätt nu?

Ja, jag vet att det är rätt nu. Men nu ser mitt liv annorlunda ut faktiskt.

Jag är kapabel till att ta hand om ett barn. Det är jag.

Men han.. Nej. Verkligen inte. Och det är ju okej såklart.

Men ja.. det är tråkigt att behöva göra en abort.

Framförallt när jag vet att jag blir en bra mamma.

Men för vår skull blir det bäst så.

Känns hemskt att döda något som nu redan har 10 fingrar, 10 tår, hjärnan bildas.

1-2 cm långt är det också. Har hjärtslag. Känns som det redan lever.

Men nej, abort blir det.. Fan.