inte min kille, en annan kille.

vi kysstes och han tog på mig.

han ville ha sex, men det ville inte jag. och det var bra.

men har jag varit otrogen?

jag vet inte vad jag tycker om det.

eftersom vi inte hade sex så är det inte fullbordad otrohet.

och jag mår inte dåligt över det heller.

eller jo. det gör jag. såklart.

men inte ångest på så sätt.

dels för att jag inte själv tycker dert var otrohet.

ett snedsteg helt klart, men inte otrohet.

men jag ska inte säga något.

för det betydde ingenting. det var fyllekyssar, inget mer.

verkligen inte med känsla, fyfan.

inte attraherad av den killen någonstans.

hur kunde jag vara så dum?

fast.. för att försvara liiiiiiiite.

jag tänkte på min kille hela tiden.

jag tänkte att det var han, och sen när jag väl såg att det inte var det så sa jag nej till allt sånt och somnade.

men allt känns som en dröm, som om det inte ens har hänt. och skönt är det. och som sagt, jag ångrar det faktiskt, men jag har inte ångest över händelsen. bara lite kanske. men inget som tär på mig. och killen lovade att hålla käft om det. om han håller det han lovar är en annan femma. men jag kommer låtsas om som inget har hänt. han gjorde mig inte ens upphetsad, och det är ett BRA tecken. men får min kille reda på detta är det slut. och därför säger jag ingenting. för det betydde som sagt ingenting. som jag skrev innan, det var ett snedsteg, inte otrohet. jag älskar min kille för mycket för det.

att vara 16år och kär är komplicerat.

men jag vet vad jag vill.

det är att vara med min pojkvän. föralltid.