Har inte riktigt smällt att jag är gravid. Känns verkligen helt sjukt, men samtidigt så spännande. Jag har ju varit det två gånger tidigare, men denna gång vill och ska jag behålla barnet.

Den här gången har jag barn med mannen i mitt liv, min sambo. Det var inte planerat, men jag är så glad att det blev så ändå!

Något jag bara är riktigt nervös över är att det skulle vara tvillingar, det vill jag inte ha nu. Och så är jag så himla nojig över att gå upp mycket i vikt. Det hör ju till graviditeten men ändå, vill inte gå upp allt för mycket. Har haft grova ätstörningar och är rädd för att väga över 50 kilo, väldigt rädd. Väger 50 nu och vill inte upp ett gram till, men det måste jag.

Kommer gå in i vecka 6 på torsdag iallafall enligt graviditetskalendern på nätet. Vet inte ens hur långt gången jag är! Vet dock att jag har beräknad födsel 15 november enligt den på nätet. Ska till barnmorskan den 16/4 på första MVC möte, känns som en evighet tills dess, en månad liksom.

Och den 3/4 ska jag på ultraljud och se det lilla knytet för första gången!! Sambon ska också med såklart! Fostret kommer vara pyttemini, men förhoppningsvis ser man hjärtljud och så :).

Sist jag gjorde ultraljud i vecka sju såg man det iallafall, så det borde det göra nu också! Hoppas att det ens lever! Usch, hemska tanke att den inte skulle det :(.

Hoppas på en liten tjej, men tror det blir en liten kille. Men hoppas på en tjej! Men i slutändan spelar det ingen roll vad för kön det blir, det är ju mitt barn!

Är i veckan 5 (4+5) men ser större ut tycker jag. Måtte det inte vara tvillingar!